Kampen om Högdalen

En utställning av Högdalens Vänner på Fria Teatern i Högdalen.

Kampen om Högdalen är en kamp mot den hetska privatiseringsvåg av centrum, av allmännyttan, av kvarter, simhallar och gator, som vi sett och ser. Det är en kamp mot hyreshöjningar som är en följd av denna utveckling. Men, det är också en kamp för gemensamma ytor: platser där vi kan prata om vad som händer med Högdalen, hur Högdalen hänger i hop med andra orter och med politik. Platser där vi kan formulera vad vi önskar.

För att kunna göra det behöver vi ytor friställda från kapitalintressen, där en folkrörelse har möjlighet att gro och utbilda sig. Att dessa blir färre och färre, anser vi, Högdalen Vänner, är ett demokratiproblem och något vi måste slå larm om. Det var bland annat därför Högdalens gamla skola ockuperades i maj 2015 och blev Högdalens Folkets hus. I den stunden bildades också, av olika grupper och folk som bor och verkar i Högdalen, nätverket Högdalens Vänner.

I juni samma år vräktes Högdalens folkets hus men det gjorde inte våra idéer. Kampen om Högdalen började långt innan förra våren och många strider har utkämparts, inte minst de senaste åren; centrumstrejken (då butiksägare protesterade mot höjda hyror), kritiken av Boendedialogens icke-dialog (utfärdad av bland andra Linje 19) samt protesterna mot utförsäljningarna av centrum och bostadsbestånd, är bara några exempel.

På Fria Teatern finns ett axplock av denna kamps samtidshistoria och utgör en fortsättning på en motståndshistoria som sträcker sig långt tillbaka. Utställningen är även en påminnelse om att kampen fortgår och om att riskkapitalisterna Veidekke fortsätter att riva, ändå in på teaterns knut.

Välkomna på vernissage lördag 16/1 17-19. Kvällen förgylls med folkkök där alla besökare bjuds på vegansk måltid på dumpstrad mat. Samt en väggtidning gjord av SIFAV, söderorts institut för andra visioner. Allt är gratis!

/Högdalens Vänner.

Kontakt: teaterkvarteren@gmail.com och teaterkvarteren.se

Bilder från vernissaget:

Kampen om Högdalen – en utställning

12390830_540077719489249_7904671944354973098_n

Vi rivstartar det nya året med en utställning på Fria teatern i Högdalen som är tänkt att visas där hela våren.

Kom på Vernissagen den 16 januari och ta del av utställningen som handlar om kampen om Högdalen och mot privatiseringarna.

En kamp som är långt ifrån över.

Kvällen förgylls med folkkök där alla besökare bjuds på gratis vegansk måltid på dumpstrad mat.

DESSUTOM på samma plats, samma tid:

Släpp för SIFAVS publikation 2015 Vräk Veidekke!

SIFAV-2015_fram        SIFAV-2015_bak

Överallt i staden sätter byggbolag upp stora vepor med sina logotyper. Men snarare än att utlova en lösning på bostadsbristen, så kan de läsas som tecken på en alltmer orättvis fördelning av plats och rum.

SIFAVs publikation 2015 är en väggtidning, som tar avstamp i Högdalens skola, som under en sommarmånad 2015 var ockuperat i protest mot utförsäljning och planerad rivning till förmån för dyra nybyggda bostadsrätter. Publikationen beskriver, och ger verktyg till att benämna glappet mellan platsen [fotot] och fastighetsspekulationen och dess marknadsföring [orden]. Huvudaktören i detta sammanhang är bostadsbolaget Veidekke, som även visat sig vara en ivrig debattör kring hur den svenska bostadspolitiken ska se ut. Väggtidningen innehåller också collage som gjordes under en publik cut-up-workshop under ockupationen. Under våren finns den att hämta gratis på Fria Teatern och Cyklopen i Högdalen. Hämta den, läs den, sätt upp den! Låt inte Veidekkes reklam stå oemotsagd!

Fritt inträde. Välkomna!

Inbjudan till möte om Högdalens framtid

DSC_0937-1

Den 23 maj i år ockuperade Högdalens Vänner Högdalens gamla skola i förorten söder om Stockholm. Ockupationen var en reaktion på kommunens försäljning av en centralt belägen skolbyggnad på 9 000 kvm. Försäljningen kritiserades av flera anledningar. En av dessa rörde den låga summan som skolan sålts för, den andra rörde upplåtelseformen på lägenheterna som skulle byggas istället (bostadsrätter i miljonklassen), den tredje bristen på upphandling vid försäljningen samt transparens och förankring bland de boende, den fjärde den ändrade funktionen av platsen där centrumverksamheten inte behölls i samma utsträckning som tidigare, den femte skolbyggnadens goda skick och dess planerade rivning. Listan kan göras mycket längre.

Ockupationen av Högdalens gamla skola och utropandet av Högdalens Folkets Hus kom att symbolisera många olika kamper som drivits i Högdalen, men även långt utanför stadsdelens gränser. Den kom att förkroppsliga en kamp om rätten till staden, till offentliga utrymmen där alla är välkomna och där verksamheten inte bygger på vinstkrav, utan på engagemang underifrån och frivillighet. Alltför många gånger har vi sett allmänna och allmännyttiga platser bli privatiserade och resurssvaga människor bortträngda längre och längre bort från stadens centrum. I Högdalens fall hade de boende under flera år i rad protesterat mot dessa förändringar och bestämde sig till slut att ta tillbaka det som stulits ifrån dem.

Ockupationen varade en knapp månad och det pågick febril verksamhet inne i huset i form av föreläsningar, filmkvällar, workshops, utställningar, danslektioner, yogalektioner och boxningsträning med mera. Varje vecka hölls det grannmöten med de boende i Högdalen där de närvarande diskuterade sina visioner kring vad den gamla skolan skulle kunna bli för plats. Det som framkom som önskemål var: hyreslägenheter, äldreboende, mötesplats och mycket mer. Hundratals människor rörde sig igenom Folkets Hus varje dag och den sista veckan innan vräkningen bodde fler än 80 personer i huset.

Vräkningen kom oväntat och utan några som helst försök till kommunikation med de boende och verksamma i huset. Ännu en gång valde makthavarna att titta bort och skylla på äganderätten. En äganderätt som kom till utan insyn eller medgivande från de berörda och ursprungliga ägarnas (Högdalsborna) håll. Men att vi inte längre har ett hus att vistas i har inte förändrat någonting. För det egentliga samtalet som borde ha tagits med oss, de boende, för längesedan har ännu inte ägt rum.

Därför bjuder vi nu in de boende och verksamma, de ansvariga politikerna och fastighetsägarna i Högdalen till ett möte där denna dialog påbörjas. Det är hög tid att vi diskuterar Högdalens framtid och att våra röster hörs och lyssnas på.

Datum: 9 november 2015, Kl. 17.00-19.00
Plats: Fria teatern, Högdalsplan 10, 124 54 Bandhagen
Anmälan: teaterkvarteren@gmail.com

Efter vräkningen – Kampen fortsätter: ORT TILL ORT!

Efter vräkningen – Kampen fortsätter ORT TILL ORT!

För två veckor sen sken solen över Högdalens Folkets Hus men runt om kvarteret spände blåvita avspärrningsband. I varje litet hörn stod en större grupp uniformerade och beväpnade poliser med deras medföljande piketer. Några av oss sov, några av oss var precis i färd med att göra frukost åt de ca 80 personer som vanligtvis rörde sig i byggnaden vid den här tiden. Många hade redan dragit iväg till jobbet eller skolan. I förhållande till det var polisinsatsen minst sagt oproportionerlig.
Ockupationen av Högdalens gamla skola började som en protest mot den aggressiva privatiseringspolitken som i och utanför Högdalen nu fått tydliga konsekvenser. Den gamla skolbyggnaden på 9.000kvm, som alltid stått till allmänhetens tjänst, hade fem år tidigare under oklara omständigheter sålts till Veidekke och KF.
Under våren 2015 började det cirkulera reklam för nya bostadsrätter i mångmiljonklassen med “12 min från Sofo” som slogan. Kvarteret Branddörren 2 hade dessutom i Veidekkes reklam genomgått ett namnbyte till “Teaterkvarteret”. En tydlig förändring av området var på gång och beslut kring den hade tagits helt utan högdalsbornas vetskap eller medgivande. Eller som många vi pratade med sa: ”Jag trodde det var kommunen som ägde den här byggnaden”.
Men makthavarnas tanke var säkerligen att få bort mycket mer än de personer som bosatt sig eller förlagt sin verksamhet i byggnaden. Där fanns säkerligen också en naiv önskan om att slå hål på en rörelse som vid det här laget hade blivit att räkna med.
På pappret ser det som vi tillsammans fyllde huset med varje dag ganska harmlöst ut. Pysselworkshops, människor i alla åldrar, filmvisningar, matlagning, utställningar, möten, qi gong, yoga, boxning, disko, cut-ups, potatistryck, möbler, böcker, klädallmänning m.m. Men det som främst hände under de här 25 dagarna, och som egentligen möliggjorde all övrig verksamhet, var någonting som inte går att skriva på ett schema.
Det handlar om den fysiska närvaron av människor från vitt skilda håll, det vill säga det som gör det så viktigt för en nyliberal politik att slå sönder och kommersialisera alla ytor där människor rör sig. Annars ”snackar vi ihop oss”. Med andra ord utgjorde Högdalens folkets hus den direkta motsatsen till kommunens försäljning, korruption och Veidekkes förväntade guldgruva. I huset försökte vi gemensamt hitta strukturer som kunde möta våra olika behov och en logik som strävade efter att ge mer makt åt fler. Det gjordes ett praktiskt försök att skapa en allmänning, en plats som inte var villkorad i form av avgifter.
Dessutom utgjorde det den enda plats i Högdalen som inte patrulleras av uniformklädda vakter. En faktor som skapade helt andra förutsättningar för samtalet och möjliggjorde fler personers närvaro. Gamla, unga, grannar, föräldralediga, hemlösa, papperslösa, konstnärer, skolans gamla elever, EU-migranter, tango-intresserade med flera lärde att förstå var våra behov av en annan ekonomisk ordning möts. Och ATT de möts!
Platsen gav oss en chans att påbörja skapandet av en gemensam uppfattning av den politiska situationen vi lever i och diskutera fram fungerande taktiker för att bevara och ta tillbaka det som tillhört allmänheten. Motståndsstrategier som kräver fasta gemensamma rum eftersom de konstant måste aktualiseras utifrån de lömska och orättfärdiga vägar som kapitalismen använder för att strypa allmänhetens inflytande. För det är just det här som är den stora kampen; att komma till tals när stora, men enskilda, investerares intressen styr. I Högdalens Folkets hus skapades detta.
I efterhand frågar vi oss om vräkningen av Högdalens Folkets Hus påskyndats när ”risken” att utsatta grupper skulle komma att organiseras politiskt blev påtaglig? Istället för att hålla “problemen” spridda mellan segregerade orter eller osynliga ute i huvudstadens skogar? Var det från makthavarnas håll en ”risk” att denna så efterlängtade miljö skulle kunna förvandlas till något större och ohanterbart i framtiden som gjorde att den massiva och påkostade vräkningen ägde rum?
I Högdalens Folkets Hus slog en rörelse som förenar utsatta grupper runt om i staden rot, en rörelse som kämpar tillsammans mot maktmissbruk, korruption, privatiseringar och för en mer mänsklig bostadspolitik. Platsen gav oss en chans att stabiliseras och grunda en gemensam analys av det globala problem som är nyliberalismen.
När vi återtog huset, den 23 maj, visste vi inte mycket mer än att byggnaden sålts. Idag vet vi mer om försäljningen, om Veidekke, om Hyresgästföreningens regionschef och kommunens försäljningar i stort. Det blev möjligt genom att öppna upp den här platsen för dess egentliga ägare – allmänheten. Det visade sig att affären i sig var rentav olaglig och följde varken kommunallagen eller EU-rätten. Tillsammans lyckades vi få fram information som de folkvalda, våra representanter undanhållit. Utan en ockupation av den gamla skolan i Högdalen så hade detta aldrig kommit till människors kännedom. I den tid vi lever i, där en upphandling av en central och betydande allmän plats kan ske under radarn för de människor som brukar platsen, som behöver platsen, så är en ockupation det enda sätt som vi kan göra reellt motstånd och skapa möjligheter till en verklig demokratisk process. Det vill säga en process där människor som uteslutits ur den politiska gemenskapen får höras. Har de folkvalda sålt ut vår politiska makt så återstår inget annat.
Att inte längre ha en samlingsplats är för oss en stor sak men det hotar inte den rörelse som hann påbörjas i Högdalen. Tvärtom så är folk ganska förbannade och dessutom erfarna efter vräkningen vilket gjort oss starkare. Nätverket Ort till Ort, som startades under ockupationen, för samverkan mellan förorter och orter med liknande problem och kamper, är ett exempel på att det lever vidare. För som en av oss röt åt media när de efterfrågade en kommentar på vräkningen och vårt “misslyckande”: “Människor går inte under jorden för att ni flyttar på dem, vi kommer fortsätta vår kamp!” Några dagar senare kom ett liknande utrop i solidaritet med ockupationen från Malmö som sa “Ni kan inte vräka en idé!”
Vi har sammanbundit våra analyser och gemensamt börjat agera efter dem. Och fler ansluter sig, ort till ort.
Högdalens Vänner

JO-anmälan angående polisens bevakning av Högdalens Folkets hus

Vi har nu gjort en JO-anmälan* angående den polisbevakning av oss som avslöjades i Dagens ETC. Nedan följer anmälan i sin helhet.


Namn: Gerson, Isak Thomas.

Mot vem riktas anmälan

Myndighet och/eller tjänsteman som anmälan riktar sig mot

Polismyndigheten i Stockholms län

Beskrivning av ärendet

Beskriv vad som hände och när det ägde rum

I våras bildades ett nätverk som hette ”Högdalens vänner” som samlade boende i Högdalen med näromåde kring politisk organisering i bostads- och stadsplaneringsfrågor. Agendan var att hitta sätt att uppmärksamma och motverka den utveckling man såg där fattiga hyresrättsboende på sikt tvingades bort från Högdalen till förmån för inflyttandet av en rikare bostadsrättsboende population.

I slutet av en politisk aktivitet Högdalens vänner höll i Högdalen ockuperades ett hus som tidigare använts av det offentliga men nu sålts till bolaget Veidekke som planerar att bygga dyra bostadsrätter på marken – en fråga som Högdalens vänner genom sin informationssida på internetsidan Facebook bevakat löpande. Sedan ockupationen har aktivisterna i huset hållt politiska möten och kulturella aktiviteter för att uppmärksamma och förändra i bostadsfrågorna i Högdalen.

Både Högdalens vänner och den grupp av husockuperingsaktivister som växt fram kring husockupationer har varit ideellt drivna och öppna för alla. Under ockupationens gång hölls direktdemokratiska stormöten omkring två till tre gånger om dagen där allt från praktiska frågor till politiska värderingar diskuterats och beslutats.

Det är den bakgrund som är nödvändig för att förstå händelseförloppet som är föremål för anmälan. Vad jag vill anmäla är att poliser i Stockholm den 2015-06-08 har upprättat en åsiktsregistrering av de som besöker byggnaden Högdalens Folkets Hus (Rangstaplan 22 i Högdalen). Enligt en anonym polis och den tidning som kontaktats (ETC, 2015-06-09, ”Polisen registrerar alla som besöker ockuperade huset”) planerade poliserna att under en veckas tid spana på, fotografera och filma alla som rörde sig i området. Alla som rörde sig kring huset skulle dokumenteras, men polisen var särskilt intresserade av medlemmar i vissa specifika vänstergrupper som Antifascistisk aktion och Revolutionära fronten. En av de engagerade i huset har också ringt till polisen och diskuterat ärende. Inspelningen och transkriberingen av det samtalet bifogas till anmälan.

På vilket sätt anser Ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt?

Vi kan inte se att den spaning som bedrivits kan vara förenlig med Regeringsformens (1974:152) 2 kap. § 3 som förbjuder åsiktsregistrering. Samtliga besökare på möten, studier och kulturverksamheten på huset registrerades, vilket innebär att polismyndigheten förde ett register över vilka inom närområdets vänsterrörelse som engagerade sig i frågor om ökat bostadsbyggande och sociala satsningar i Högdalen med närområde. Den rimliga slutledningen är att det register polisen förde var ett register som utgick från politisk åskådning.

I frågan om samtycke till registreringen kan det konstateras för det första att poliser aldrig sökte samtycke av de registrerade, vidare att de försökte dölja sitt arbete för att slippa ta ställning till att folk inte samtyckte till registreringen, och slutligen att det är orimligt att anta att de som registrerades hade samtyckt om de blivit tillfrågade. Polisen hade genom dialogpoliser en kanal för att i förväg disktuera och söka samtycke till registreringen.

Vissa rättigheter som stadgas i Regeringsformens andra kapitel får begränsas i enlighet med §§ 20-24 i samma kapitel, men bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det är svårt att se att beivrandet av ett olaga intrång i en oanvänd byggnad skulle motivera ett avsteg från förbudet i RF 2 kap. § 3. Särskilt inte då ingen kan bedömas ha befunnit sig eller skulle befinna sig i fara till följd av det olaga intrånget. Att inga säkerhetsrisker fanns med i bilden bekräftades regelbundet av inte bara aktivisterna själva utan också av dialogen med dialogpoliser.

Vi kan inte heller se att den spaning som bedrivits kan vara förenlig med Polisdatalagens (2010:361) ändamålsbestämmelser för personuppgiftsbehanding i 2 kap. §§ 7-9. Utredandet eller beivrandet av den eventuellt brottsliga verksamheten som skedde på platsen där spaningen bedrevs kunde antagligen ha skett utan det intrånget som gjordes genom åsiktsregistrering. Kan det ingreppet i besökarnas integritet inte stå i proportion till det brott som de kan ha misstänkts för.

Men även om spaningen skulle anses vara befogad enligt Polisdatalagens 2 kap. §§ 7-9 var spaningen av en sådan natur att det som inhämtades var känsliga personuppgifter, nämligen politiska åsikter. Därför är även Polisdatalagens 2 kap. § 10 tillämplig här, som förbjuder registrering med politisk åsikt som definierande faktor. Den åsiktsregistrering som har skett har alltså både kränkt medborgares rättigheter såsom formulerade i Polisdatalagen och brutit mot grundlag.

Jag vill också understryka att även om polisen blev påkomna och eventuellt har förstört det register som hann byggas upp (vilket för mig som potentiellt drabbad enskild medborgare är omöjligt att veta) är det inte det som är det viktiga här. Polisen planerade och började utföra sitt arbete på ett sätt som kränkte många medborgares rätt att inte åsiktsregistreras på ett sätt som förbjuds i Polisdatalagen och som strider mot grundlag. Det ska inte krävas visselblåsning och mediauppmärksamhet för att polisen ska avbryta den här typen av brott. Polisens rutiner och arbetssätt måste från början vara utformade på ett sätt som inte strider mot grundlag eller mot Polisdatalagen.

Till samtalet med polisen som bifogas anmälan bör en sak kommenteras. För det första talar  polisen regelbundet om att syftet med registreringen inte varit att åsiktsregistrera. Men även om polisen talar sanning i den frågan kan inte frågan ta slut där. Den praktiska konsekvensen av att alla som besökte huset registrerades är att en åsiktsregistrering gjordes.

Övriga upplysningar

Bifogas till anmälan görs en inspelad intervju med en av de spanande poliserna samt en transkribering av samma intervju. Den artikel i ETC som det refereras till i texten finns att läsa här http://www.etc.se/inrikes/polisen-registrerar-alla-som-besoker-ockuperade-huset. Högdalens vänners facebooksida går att nå på https://www.facebook.com/pages/Högdalens-Vänner/460041857492836


* ”Justitieombudsmannen (JO), eller Riksdagens ombudsmän som är det officiella namnet, granskar att myndigheterna arbetar enligt de lagar och regler som styr deras arbete – särskilt sådana lagar som berör enskildas rättigheter och skyldigheter i förhållande till det allmänna.” (http://www.jo.se/)

All solidaritet med squaten Vestbredden!

All solidaritet med squaten Vestbredden!

Nordens äldsta husockupation – Vestbredden – på Hausmannsgate i Oslo ockuperades 1999 och står nu, idag, inför ett reellt vräkningshot. Ett beslut om försäljning till privat investerare väntas tas den 10:e juni. Huset är bortlovat av Oslo kommun till högstbjudande.

Vestbredden ockuperades av personer i akut behov av bostad och i nuläget bor 15 personer och flera katter i huset. Under de 16 år som huset tillhört ockupanterna har ett enormt arbete lagts på att successivt renovera bl.a. golv, grund, tak, avlopp, el och brandskydd. Byggnaden, som när den ockuperades stått tom i många år och var allvarligt fukt- och mögelskadad, är idag alltså fullt beboeligt och ett av Norges brandsäkraste hus. Kommunens utförsäljning av fastigheten innebär inte bara att de gör sig av med allmän egendom, de profiterar även på aktivisternas slitsamma och kostsamma renoveringsarbete.

Samma sak händer med fler hus på Hausmannsgate. Ett ockuperat hus med boende har vräkts två gånger av polis och ett fristående kulturhus på Hausmannsgate 34 står också det inför vräkningshot pga privatisering.

Kraven är desamma i Oslo som i Stockholm. De handlar om något så enkelt som en tillgänglig stad. En stad att leva, bo och verka i utan märkvärt kapital. Vi säger: All solidaritet med kamraterna på Vestbredden!

– Hausmannsgate er vår!
– Högdalen är vårt!

/Kamratligen, Högdalens vänner.

Utställning ikväll!

Om platsen fortfarande finns kvar – en hommage till Nisse Zetterberg

Högdalen Folkets Hus befinner sig i en byggnad som länge härbärgerat gemensamma funktioner: skola, folktandvård, bibliotek, försäkringskassa med mera. Det är också en plats där konsten har en inbyggd vardaglig närvaro, genom Nisse Zetterbergs (1910-1986) friser. Byggnaden ritades av Carl Nyrén (1917-2011) och stod färdig 1959. Stockholms skönhetsråd har motsatt sig beviljan om rivningslov och förordat att en istället föreslagit att den befintliga skolbyggnaden i sin helhet kan bevaras som en del i ett nytt sammanhang.

2010 såldes huset och hela kvarteret till ett privat bolag och därmed krafter som fullkomligt kört över folkviljan. Sedan dess har de låtit huset stå tomt i väntan på att det ska rivas och bygget av bostadsrätter i miljonklassen påbörjas. Men nu är gränsen nådd. Lördagen den 23:e maj tog nätverket Högdalens Vänner saken i egna händer och öppnade upp byggnaden för folket igen. Nu är den öppen för alla. Det betyder att du som känner solidaritet med högdalsborna och Högdalen Folkets Hus är välkommen att delta i Om platsen fortfarande finns kvar – Hommage till Nisse Zetterberg.

Nisse Zetterbergs konst är integrerad i den gamla skolans väggar, tänkt att närvara i vardagen, i skolan, i folks medvetanden. Glimrande mosaiker, former, färger och bilder tänkta att addera olika verkligheter, låta dem sippra in där stränga strukturer tenderar att strypa vår fantasi. De finns där i trapphus, i gamla skolsalar och korridorer. Kort sagt: De hör till platsen, till allmänheten och inte till en bostadsrättsförening. Detta gäller egentligen all konst och kultur; köps den upp av privata händer, då dör konstens inneboende radikalitet.

Likt en hint, tröst eller fantasiflykt gav oss Nisses mosaiker – och hans radikala uttalanden om vilken viktig roll den allmänna konsten, fri från kapital, spelar – idén om en utställning i hans och det gemensamma utrymmets ära. Ty de hänger tätt samman. Eftersom ingen relevant konst kan komma ur ett samhälle där individen blivit ensam och fått sin fantasi bakbunden av kapitalismen.

Högdalen Folkets Hus är en gemensam plats där det sker olika, vitt skilda aktiviteter varje dag. Här råder en annan logik än på de platser där estetikens möjligheter långsamt kvävs av pengar, av exkluderande rum, av privatiseringar, av gentrifiering, av konstsinstitutionernas gränser för utövare såsom besökare. I den nu ockuperade skolbyggnaden kan vi för första gången göra det här tillsammans…

Vill du medverka i utställningen, maila: teaterkvarteren@gmail.com
eller kom förbi på:
Rangstplan 22 i Högdalen.
Utställningen öppnar tisdag, 2 juni. Kl. 17.00

Varmt Välkomna till Högdalens Folketshus- om platsen fortfarande finns kvar.
11203001_10204618491317725_999939506919860889_n